Min relation till städning efter småbarnsåren
När barnen var små handlade städning mest om överlevnad. Jag städade inte för att det skulle bli fint, utan för att det inte skulle bli ohanterligt. Smulor på golvet, kladdiga handtag och tvätthögar som aldrig tog slut var mer regel än undantag.
På den tiden tänkte jag ofta att “sen, när det lugnar sig, då ska jag få ordning på hemmet”.
Nu har det lugnat sig. Och jag har insett att min relation till städning har förändrats mer än jag trodde.
När städning slutade vara akut
Under småbarnsåren var städning något jag gjorde snabbt, ofta och halvdant. Det fanns varken tid eller energi till eftertanke. Allt handlade om att plocka bort det värsta innan nästa kaos tog vid.
Efterhand som barnen blev större förändrades behoven. Mindre kladd, färre leksaker överallt – men också en ny sorts slitage. Mer spring, mer ut och in, mer vardag som pågår konstant.
Jag trodde det skulle bli lättare än det blev
Jag hade föreställt mig att städningen automatiskt skulle bli enklare när barnen blev äldre. På ett sätt blev den det – men på ett annat sätt inte alls.
Istället för akut oreda handlade det nu om detaljer. Damm som aldrig riktigt försvann. Smuts som inte syntes direkt men som gjorde att hemmet ändå inte kändes riktigt fräscht.
Det var då jag började inse att jag inte längre behövde “krisstädning”, utan en mer hållbar lösning.
Städning blev ett ansvar – inte ett nödläge
Efter småbarnsåren blev städningen mer regelbunden, men också mer mental belastning. Jag märkte att jag ofta gick runt och såg allt som borde göras, även när jag egentligen inte städade.
Det tog längre tid att koppla av, eftersom hemmet aldrig kändes helt klart.
Jag omvärderade min roll i hemmet
En viktig insikt var att jag inte behövde vara den som bar hela ansvaret. Bara för att jag alltid hade gjort det, betydde det inte att det var rätt eller rimligt längre.
För oss i Täby blev det därför naturligt att ibland ta hjälp av en städfirma täby (https://essplus.se/stadfirma-taby/). Inte som en nödlösning, utan som ett sätt att avlasta vardagen och få en bättre grundnivå.
Städning som något neutralt
När städningen slutade vara “mitt projekt” förändrades också känslan kring den. Jag slutade värdera mig själv utifrån hur rent det var hemma. Städning blev bara en praktisk del av livet, inte ett mått på hur jag lyckades som förälder eller husfru.
Det var oväntat befriande.
Mer tid – och mindre irritation
Med tiden märkte jag att jag inte längre blev lika irriterad över småsaker. Ett par skor i hallen eller damm i hörnen kändes inte som personliga misslyckanden.
När jag inte längre försökte hinna med allt själv blev det också lättare att prioritera det som faktiskt gav energi.
När livet fortfarande kör ihop sig
Även efter småbarnsåren finns perioder då allt går i ett. Jobb, aktiviteter, vardag. Då är det skönt att veta att man inte behöver börja från noll varje gång.
I sådana perioder har hemstädning nacka (https://essplus.se/hemstadning-nacka/) varit ett sätt att hålla balansen – utan att behöva känna skuld för att man inte “orkar som förr”.
Min slutsats idag
Efter småbarnsåren har min relation till städning blivit lugnare, mer realistisk och mindre laddad. Jag städar inte för att bevisa något, utan för att det ska fungera.
Hemmet är inte perfekt.
Men det är lättare att leva i.
Och det räcker långt.
Cryptocurrency: A New Financial Era